Hej, välkommen till sidan som handlar om mig själv och min fantastiska läromästare Kenzo. (läs Kenzos historia längre ner på denna sida)

Fler och fler upptäcker hundens språk...Amichien Bonding metoden gör det möjligt för dig att kommunicera med din hund på det språk som den förstår.

Att arbeta med en metod som är ganska okänd ännu i Sverige skapar många frågor hos hundägare vilket är helt naturligt och jättebra. För mig handlar det alltid om att du som kontaktar mig skall känna förtroende och lita på min kunskap i det som jag vill förmedla.

Det finns ingen utbildning i världen som kan ersätta egen erfarenhet...men det finns utbildning som kompletterar och bekräftar att vi är på rätt väg.

Min utbildning har pågått under många år och den erfarenhet och kunskap som jag nu har har gett mig en så stark övertygelse över hur Amichien Bonding fungerar på våra hundar. Mitt syfte är alltid att du skall få den bästa kunskapen och vägledningen i ditt hundägarskap så hunden får ett stressfritt liv med oss människor.

Min utbildning har jag fått av grundaren själv, Jan Fennell och hennes son Tony Knight som nu utbildar Dog Listeners runt om i världen.

Att få lära sig grunderna i Amichien Bonding är en riktig "ögonöppnare".

Jan Fennell är så noga med att alla som hon utbildat verkligen förstår vad hon vill förmedla. Det är hunden hon tänker på...att den får ett bättre liv genom att hundägaren har kontaktat en Dog Listener.

Det finns olika nivåer på en Dog Listener beroende på vilken erfarenhet vi har...


Efter att ha gjort många hundra konsultationener här i Sverige samt organiserat kurser och mycket mer så är jag nu...

Highly Rekommended Dog Listener av Jan Fennell och mentor för andra Dog Listeners world wide.

 

Min egen historia med Kenzo kan nu läsa om här nedan:

******************************************************************

Tack Kenzo… för att det blev så här!

Resan till detta fantastiska sätt att leva med hundar var inte så enkel men när jag tittar i backspegeln så började historien så här...Ett antal år sedan drabbades jag av hjärnstress och blev helt urladdad efter 20 års arbetande. Ett fruktansvärt nederlag, allt kändes hopplöst och jag tänkte att livet var mer eller mindre slut. Var det här jag hade kämpat för i alla år?… att gå hemma sjukskriven och bara sova och försöka sig på vanliga basala uppgifter i hemmet. När jag varit sjukskriven ca ett år så började tanken om att skaffa hund.

En vuxen hund ville jag ha så att inte den lilla energi jag hade i min utbrända kropp gick åt till valpuppfostran. Jag ville helt enkelt njuta av långpromenader och den friska luften. Ett år av sjukskrivning hade gått och jag bestämde mig för att bli hundägare.

Föreningen Hopp kom jag i kontakt med när jag ringde på en annons på blocket och den aktuella hunden var inte lämplig som familjehund. Det lät intressant med en Förening som arbetade med omplaceringsverksamhet, dem skulle jag kontakta.

Anmälan gick till så att man pratade in på telefonsvarare och därefter ringde de upp för en mer djupare intervju och jag fick blanketter fylla i. Efter det blev det väntan……..inget hördes på lång tid men så en dag ringer vår representant från Hopp och berättar att det finns en hund som passar in på våra önskemål. Det var en blandras Border Collie, Golden-, Labrador Retriever, 10 månader. Han var en snäll hund men understimulerad. Kanon, låter jättebra och en månad senare fick vi träffa honom i Föreningen Hopps lokaler i Haninge.

 

Elvis hette hunden som skällde ut oss när vi kom, ville inte att vi skulle röra honom och var mycket stressad och dragig i kopplet när vi var ute på en kort promenad med honom för att se hur han var. Ja, ja det är väl så här de blir när de är understimulerade...tänkte vi. Vi var okunniga och också otåliga att bli hundägare så bortsåg vi från alla problem som visade sig hela tiden vid vårt möte. Men han var otroligt söt, svart med vit haklapp och vita strumpor på varje tass. Vi skulle tänka i lugn och ro och sedan ringa nästa dag om vi ville ta oss an denna lilla filur. Vi bestämde oss redan i bilen hem att han var rätt hund för oss. Vi hade ingen aaaaaaaaaning om vad som väntade oss!

 

Välkommet hem! 23 april, 2004 kom Elvis för första gången till sitt nya flock Vi möter 2 representanter från Hoppet som kommer mot oss med en hund som nästan ligger längs med marken för att han drar så mycket. Jag tänkte för ett ögonblick att han var ivrigt att komma fram till oss men icke...han skulle bara förbi för att släpa de i kopplet vidare, vet inte till vad, tror inte att han själv visste det heller.

 

Helt blockerad och ointresserad av oss. Så klart att han är stressad tänkte jag, vem skulle inte vara det om man har blivit överlämnad till nästan främmande personer och sedan åka med bil en längre tur för att sedan mötas av okända människor som bara vill hälsa och ha kontakt. Vi blev utskällda igen, han talade om att: kom inte närmare.... för då anfaller jag er. Inomhus var han lugnare men väldigt vaken på ljud runtomkring. När han lekte var det med hyperaktivitet och det fanns inget mellan ting , bara AV eller PÅ.

Namnbyte blev det………..han passade bara inte att heta Elvis. Svart och elegant i kroppen så passade det bra att döpa honom till Kenzo som den exklusiva modeskaparen heter.

Familjehund? Nej, det var han inte. Det visade sig direkt att yngsta dottern inte skulle kunna gå ut med honom, han drog så vansinnigt i kopplet och var otroligt stark. Även de andra i familjen tyckte att det blev för mycket att kämpa med honom utomhus så det blev jag som gick låååååååååånga promenader varje dag och flera gånger för att han skulle motioneras. Men han blev inte bättre.

 

Rymmare visade sig han vara av värsta slaget, dag 3 när jag hade varit ute och slängt sopor och återvände in så när jag öppnade dörren for han ut som en raket och sprang iväg. Oron och klumpen i magen var hemsk, hjälp vad hände nu? Tänk om han försvinner, tänk om han blir påkörd, tänk om han skrämmer någon, ja många tankar for i huvudet när jag fick se honom ha jagat upp grannens katt i ett träd och hur grannarna stod oroliga och tittade på sin katt som inte vågade gå ner för den svarta hunden som stod och skällde nedanför.(nämnas kan att vi har fortfarande bra grannsämja, tack och lov)

 

Som ägare är det ju mitt ansvar att ta hand om hunden och skydda andra från den. Men det var ju inte så lätt, det gick inte att få tag i honom. Så fort jag försökte närma mig så sprang han i väg igen och var utom synhåll. Ja, detta elände med rymningar där han flyr i ren panik fortsatte under lång tid där det finns hur många historier som helst. Oro, ilska, maktlöshet växlades med glädje och hopp över att han kommit tillbaka mm.

 

Problemen som Kenzo visade sig ha var att han rymde ständigt, jagade vilt, kunde inte vara lös, drog i kopplet som en vansinnig, gjorde utfall mot människor vid promenader, var jätterädd för människor som närmade sig honom. Åska/skott/fyrverkeri panik, separations ångest, skällde alltid vid ljud utanför huset, vaktade gäster som kom, skällde ut dem och var ständigt på sin vakt. Mycket rädd för män, kunde inte gå vid vägar eller centrum. Avskyr skateboards, inlines och allt som går fort förbi med hjul. Kan inte passera barn i grupp utan att göra utfall.

 

Dålig på att äta sin mat. Ville inte bli duschad, darrade och livrädd. Veterinärbesök var hemskt, han var så rädd. Klippa klorna var inte att tänka på. Mycket intresse av tikar. Även om han vilade så var han alltid vaksam på allt.

 

Bombardemang av goda idéer från välmenande människor runt om kring mig, både hårda metoder och mjuka bara regnade över mig och förvirringen blev bara större. Jag fick tips om alla möjliga varianter om hur man skall sköta sin hund och hur man skall träna hunden.

 

Kastrering var ända lösningen trodde jag, då kan jag i alla fall sluta oroa mig för att han gör en tik med valpar, det kan bli både kostsamt och även mycket andra problem. Hans intresse för löptikar var enorm, var som en sugkopp på pölarna. Jag tänkte också att om han är kastrerad så kommer han att lugna sig och inte rymma iväg. Så fel jag hade, 2800 kr betalade vi för att ta bort kulorna och första dygnet kunde han inte gå för han var så groggy så då kunde vi ha dörren öppen utan dörrvakt! Men sedan var det igång igen……han kunde inte längre göra en tik med valpar men han var fortfarande ute på sin jakt så snart han fick chansen...och den hittade han hela tiden, han var en utbrytar kung.

 

Semestern 2004 åkte vi till Idre. den resan var en var en total katastrof med Kenzo! Redan när vi stannade i Mora för att ge honom vatten så slet han sig ur kopplet och började tok springa. På ena sidan hade vi en stor landsväg som ständigt trafikerades med allt från tunga långtradare till vanliga bilar och andra sidan var en stor skog.

 

Vi var hjälplösa, han tänkte inte komma till oss utan sprang runt i denna skog och jag såg framför mig hur han kommer att springa ut på vägen och bli påkörd. Efter en timme så lyckas vi fånga in honom när han springer förbi, rena turen bara. Resan fortsätter till Idre och väl framme vid stugan så sliter han sönder lång linan och sticker till skogs, nästa gång hoppar han mot dörrhandtaget så han får upp dörren osv., Det fanns inga gränser för hans påhittighet för att hitta vägar ut…..vi blev fångvaktare, lås dörren , håll kopplet ordenligt, lämna inte hunden själv för ett ögonblick mm.

 

I allt detta kaos så fick vi ändra om massor i våra planer och min tanke om att vara hundägare var inte så positiv. Hade jag haft numret till Föreningen Hopp så hade jag bett dem hämta denna hemska filur som jag inte förstår mig på. (så här i efterhand....tur att jag inte hade numret)

Kurser var en lösning tänkte jag……….vi skulle först gå en obligatorisk kurs som hoppet betalade, den låg på Söder i Stockholm, och bara resan dit var en mardröm. Att ha Kenzo i bilen var helt förskräckligt. Han var så stressad och ville ha koll på alla bilar, alla rödljus, alla människor m.m så han bara flåsade och var helt blockerad. När vi kommer fram så har vi en så stressad hund att han inte är närvarande. Till råga på allt så kommer en stor orkester med trummor och massa ljud gående i närheten och Kenzo stänger av helt. Han tar inte godis, han sitter bara och skakar…………det var riktigt jobbigt att se.

 

Det här var en hund som mår jättedåligt. Vi bestämde oss för att hoppa av kursen, han kommer ändå inte att lära sig något när han är så blockerad. Vidare till annan kurs också via hoppet som låg närmare så vi inte behövde åka genom stan. Den gick något bättre men problemet kvarstod.

Att träna med ljud visade sig vara en lösning i rätt riktning för Kenzo. Vi började gå kurs i Frösunda och där fick vi lära oss att använda rösten för att belöna och tala om när något är fel. Nu började det bli lite förändringar i vårt liv tillsammans……han lyssnade och lärde sig saker jättefort. Trots att han redan var ett år så startade vi från början med valpkurs och det var bra det så kraven på honom inte blev för stora. Vi gick vidare till steg 2 och steg 3. Vi träffar andra hundägare och samtidigt tränar våra hundar. Många träningstimmar har vi haft men också många rymningar av Kenzo där han passat på när han kunnat.

 

Jan Fennell fick jag höra talas om och köpte hennes bok Förstå din hund och många frågetecken började klarna.

Jag ger min hund fel signaler, min kommunikation med honom var ur mänsklig synvinkel rätt men ur hundens sätt att se på ledarskap så var det helt fel. Jag började använda mig av en del av metoden och fick en aningen lugnare hund men stressen fanns kvar.

 

Jan Fennell kommer till Sverige våren 2005, jag köpte direkt en biljett till hennes föreläsning och åkte och lyssnade på henne. Föreläsningen var fantastiskt, ännu fler frågetecken klarnade och jag började se hundägarskapet med helt nya ögon. Jan Fennell var trevlig och jag fick möjlighet att prata med henne korta stunder mellan alla människor som skulle köpa böcker och DVD. Hon bjöd mycket på sig själv. Jag skrev bara upp en anteckning under alla de timmar seminariet pågick och det var

 

DESPERATION – INSPIRATION

Det är precis vad det handlar om, jag var desperat med min hund och nu är jag inspirerad att leva med honom och hjälpa honom att få ett fantastiskt hundliv tillsammans med oss.

 

Det finns en lösning på svåra hundproblem och det var jag fast besluten att lära mig mer om.

Jan Fennell har utbildningar på sin farm i Lincolnshire, England och där bokade jag in mig för att få mer av denna fantastiska metod Amichien®Bonding. Kursen var uppdelad på 2 delar, grund och avancerad. Efter att ha genomgått båda så blev jag certifierad Doglistener och är så tacksam för denna kunskap som har gett mig så mycket bättre förståelse för min omplaceringshund som nuförtiden är så lugn och trevlig men fortfarande har vissa stressmoment som sitter djupt i själen men läkning pågår och jag vet att han kommer att vara mycket trygg och trevlig inom snar framtid.

 

Flocken har under senare året utökats med en Papillon som kom till oss som 8 veckors valp och är mer eller mindre född in i metoden. Härlig hund med ett temperament som är så underbart. De problem som Kenzo har haft finns inte alls i Lilla Gizmo, han ger oss så mycket glädje varje dag, (läs mer om honom under fliken mina hundar)

Tävlingslydnad var inte tänkbart för ett år sedan men nu har vi varit på tävlingsbanan och klarat av lydnadsklass 1 och förbereder oss för lydnadsklass 2. All träning sker i positiv anda och med en hund som är med på noterna med glad svans och nyfikna ögon och öron står han direkt vid min sida när jag talar om att det är träningsdags.

 

Kenzo idag...är så underbar, stressfri och trevlig hund. Han kan fortfarande få återfall till sitt gamla beteende men det är när jag inte har varit rätt ledare för honom och visat rätt signaler...Kenzo är en mycket känslig hund som reagerar direkt vid förändringar.

 

För övrigt mår han så mycket bättre nu och visar det med hela sitt sätt att vara med oss och andra människor. Att träna med honom är så lätt, han är så mottaglig för nya saker och klarar av att koncentrera sig utan att bli distraherad av sånt som händer runt om kring honom. Att helt lita på honom när han är lös kan jag fortfarande inte göra men vår relation är så mycket starkare och ibland när hans stress uppstår så kan han ta fart och rusa iväg som en rymning men för det mesta så tvärstannar han och det ser ut som han tänker att - vart är jag på väg....nu fattar jag ingenting - och då vänder han tillbaka och kommer fram till mig för att visa att "jag VILL vara här av egen FRI vilja".

Kenzo är en extremt svår hund men kan han stressa ner så kan ALLA hundar göra det...så ge inte upp när det är motgångar för belöningen är så stor när väl allt är i balans.

Jag är så tacksam för att ha få möjlighet att lära mig Amichien®Bonding metoden och ser fram emot att dela med mig det till andra hundägare som söker en mer harmonisk livsstil med sin familjemedlem.

Jag är utbildad och tränad av Jan Fennell själv som numer rekommendarar mig på hennes internationella hemsida. Att vara rekommenderad är att verkligen ha visat via rapporter och kund utvärderingar att det som jag lär ut har varit till hundägare och hund till stor glädje.

Sommaren 2007 assisterade jag på en av Jan Fennells avancerade kurser i England tillsammans med Rek. Doglisteners från Danmark, Australien och 2 från England samt 17 st nya blivande Dog listeners som blev certifierade efter genomgången kurs.

 

Den erfarenhet som vi får av kollegor runt om i världen uppdaterar vi varje dag från ett forum och via chat på skype. Det betyder för dig som anlitar mig mycket stor trygghet, kunskap och yrkeskunskap.

 

Belöningen med att arbeta som Dog listener är framför allt att se hundägare och hundar finna rätt balans i livet.

 

Kenzo och Gizmos framtid är mycket positiv… målet är att varje dag njuta och leva ett härligt stressfritt liv tillsammans.